Då var det officiellt

Jag behöver glasögon, åtminstonde när jag anstränger ögonen. Men om jag blir besvärad annars skulle jag ha dom alltid, det var i alla fall vad optikern rekommenderade. Så då var det bara att gå ut i butikenoch kolla på bågar. Nog visste jag att jag har ett brett huvud, men så pass att nästan inga bågar passade på min breda skalle, och dom som passade, formmässigt, dom var inte snygga. Men det fanns bara en optiker på A6, så imorgon skas det ut på stan för att hitta ett par glojärn. Hoppas att det finns mer att se på inne i stan, måste ju ha dom så fort som möjligt, annars kanske det blir sämre?! Och det vill man ju inte.
Man har ju hört om folk som köpt brillor för flera tusen, det verkar ju väldigt skumt, där vi var idag kosta bågar+glas max 1795, sen kommer det ju till lite om man vill ha något tillval, som repskydd eller dyligt. Dessutom är det 2 för 1, så man får två bågar och glas för det priset, men man får betala för tillvalet på båda. Det låter ju inte helt fel.
Som jag misstänkte var det fel på det vänstra ögat, där var det både brytningsfel och översynthet. Tror han sa att det hette astigmatism, ögat bryter fel på två nivåer, så mitt glas måste slipas åt två håll, knasigt. Men på högra ögat var det ett litet brytningsfel på 0,25, det vänstra hade 1,5.

Vad gäller värk i kroppen så har jag funderat på att börja träna, men jag får ju så mycket träning i jobbet....kanske. Jodå, det får jag, men kanske inte alltid på rätt ställen. Jag har ju faktiskt på kort tid nu minskat med en decimeter i omfång och gått ner 4 kilo, så något måste ju vara rätt. får se hur det kommer att gå på den fronten, men det är ju helt klart att man måste börja trimma kroppen snart, innan den går över gränsen till oförbätterlig. Det är ju förvisso några år kvar tills dess, men...

Ha det gott!

the four-eyed Mr 51

Nu går det utför

Happ, det är bara att inse det...kroppen har nu redan börjat sin degradering.
Upptäckte senaste natten jag jobbade att jag måste uppsöka en optiker för en synundersökning. Jag ser tydligen mycket sämre med mitt vänstra öga nu för tiden. Senast jag gjorde en koll var till körkortet, och då hade jag perfekt syn. Men nu kan jag inte se det jag skriver här med skärpa, undrar på om man kommer behöva visuella hjälpmedel...?
Men inte nog med det, alla mina kroppsliga defekter gjorde sig påminda; mitt knä efter truckolyckan som fortfarande inte repat sig helt (kan ju hugga till lite då som nu), för att inte tala om mina knän rent generellt, dom har ju inte vart helt okej på länge.... Sen får jag ganska lätt ont i ryggen i jobbet, man har tinitus och ja...något har jag säkert glömt, men det finns ju en del att ta av. Och på toppen av allt har man antagligen dragit på sig en förkylning, life is swell! "Ja ä inte bitter!!!" ;)

Orkar inte skriva mer just nu....man får inte ta för stora steg ut i bloggandet igen, kanske blir oftare...

Ha det gott, det ska jag ha!

- the slightly older Mr 51

Från arbetslös till förman

Ja, så kan det gå. Fast helt arbetslös var jag ju inte...hade ju i alla fall 1 dag i veckan på DAGAB. Men efter många telefonsamtal och ett par ansökningar på AcademicWork (där jag redan är anställd) har jag nu fått två jobb till!!! Ett inom hemtjänsten i området nedanför vårat egna och ett nattjobb på en terminal. Dessa båda hörde av sig idag för att säga att dom ville ha mig. Nu uppstår ju då en jobbig situation där jag fått två jobb under samma vecka, vilket innebär introduktion på två ställen som vill få in mig i verksamheten så fort som möjligt...och jag som redan är uppbokad på DAGAB hela nästa vecka, sen fick jag inbokat 4 dagar på hemtjänsten veckan efter, sen den fredagen på DAGAB igen. Men på terminalen ska dom datorisera och har därför tyskar där som ska lotsa dom in i den digitaliserade världen...och dom är där i tre veckor till. Därför vill dom att jag ska jobba så mycket som möjligt under tiden tyskarna är där.... Blr eventuellt att jag jobbar på två ställen under en dag någon gång...eller två. Men det ska funka.

Jo, och förman är det tydligen tänkt att jag ska bli på terminalen... Chefen fick veta att jag kunde jobba mer än studenter eftersom jag ska vara pappaledig. Därför tyckte han att jag ska ha koll på grejer. Men det kanske går...dom är ju inte inne i det nya systemet heller. Well well, så kan det gå.

Liam då, ja...han kryper runt och rotar överallt!!! Han klänger och han hänger. Extremt mammig (vilket i och för sig verkar börja vända lite nu), jag får knappt hålla honom överhuvudtaget. Är han i mina armar vänder han sig efter Matilda och gnäller tills han får komma dit. Och när han väl kommit dit vänder han sig mot mig och flinar stort, man börjar ju undra om han hånar mig...

All hans rörlighet har gjort att han har en tendens att ramla och slå i huvudet i golvet, tack gode Gud att vi har så mjuk parkett då!!!

Han är även snart på gång med sitt första ord, är inte helt säler på om han vet vad han säger, men han är väldigt nära på att säga "mamma". Ibland vid tillfällen då man undrar, "varför"? det närmsta han kommit pappa är "babua", eller nåt...

Han äter väldigt duktigt och nästan allt vi ställer fram. Duger det inte så brukar det hjälpa om man har i lite timjan och vitlökspulver, då går det ner hur bra som helst!!! Det gillar ju jag förstås.

Bestämd, vem han nu fått det ifrån, men det är han. Får han inte som han vill blir han väldigt arg, och det ganska fort. Tar man något ifrån honom som han absolut vill ha, då blir handen jagad av hans två små tänder. Han har bitit mig några gånger och Matilda någon gång av ilska, det tycker jag låter som en sund utveckling...

Vem kan Liams ögon komma ifrån???

Matilda förbereder sig inför skolstarten igen vecka 44. Det är nog med ganska blandade känslor som skolbänken närmar sig. Det ska ju naturligtvis bli skönt att få komma ut och träffa lite annat folk. Och i den kursen hon ska börja behöver hon bara en bok, men den kostar typ 700!!! det är ju i och för sig en bok som vi båda har nytta av; utvecklingspsykologi, barn- och ungdomsåren. Vi ska ju flytta oxå!! Bara några hundra meter bort, men ändå... Det är en 3:a på 78kvm. Med, om möjligt, en ännu bättre utsikt över Vättern!!! Den utsikten syns från vardagsrummet och Liams blivande rum. Det finns en extra frys, som dom tänkt lämna kvar, och gubben hade en tvättmaskin i badrummet, som dom inte visste vad dom skulle göra med. Den är ju visserligen gammal och drar säkert hur mycket ström som helst, så det spelar ingen större roll hur dom gör...kanske köper en nyare sen i alla fall, inte helt fel med en tvättmaskin när man tvättar typ 2 gånger i veckan. dessutom ligger tvättstugan i ett annat hus...

Det var en äldre man med hemtjänst som bodde där, så vi kommer kanske få nya tapeter i hela lägenheten. Ska i så fall se om vi får lägga lite pengar och få finare tapeter, förutsatt att vi inte gillar dom vi får välja mellan. Anyhow ska vi flytta i november, blir en dubbelhyra om inte nästa vill flytta in här tidigare.

Någon som har förslag??

- the exited Mr 51

En liten uppdatering

Det var ju inte jättelänge sen jag skrev sist (beror på vem man jämför med), men trots det så har det faktiskt hänt en del saker....



I. Liam sitter numera själv, väldigt stabilt dessutom. Det är väldigt skönt att man inte behöver hålla honom hela tiden. Numera kan man sätta honom på golvet (fortfarande med lite mjuka filtar och fällar runtomkring, han kan ju fortfarande välta) och låta honom själv sitta och leka med sina leksaker, det kan han tydligen göra rätt så länge! (det är Matilda som vet det eftersom jag är borta den större delen av dagarna)



II. Liam äter både gröt och lite puré. Gröt äter han hela portioner varje kväll så att han ska kunna sova utan att behöva äta någon extra gång under natten. Matilda hade hört från flera håll att deras barn blev lättare att lägga och att dom sov hela natten efter att dom börjat med gröt. Men såg vi några sådana effekter?! Nä, dom uteblev till vår smärre besvikelse. Men när vi var hos BVC i torsdags så sa barnmorskan att han ska kunna stå sig hela natten. Så om han vakna skulle jag stoppa i nappen och eventuellt trösta honom om det skulle behövas. Jasså, tänkte vi, är det så lätt det ska vara. Detta testades lite smått första natten, men vi insåg att det var kanske inte dags att börja försöka med det, eftersom jag skulle upp vid 04.45 morgonen efter. Men när han väl vaknade testade jag att bara stoppa i nappen ändå, och vips så somnade han om nästan på en gång. Trevligt tyckte jag... Han vaknade en gång till då jag tryckte in munkaveln på honom igen, med samma resultat. Så vi fick sova lugnt i stort sett hela natten. Och vi ska ju inte tala om natten efter, då somna han runt 20 och vaknade vid 22 för att vara uppe en kort stund. sen somna han om och vaknade en gång så att jag skulle sätta i nappen, sen sov han till ungefär 7 - 7:30 på morgonen, vi var riktigt utvilade! Det var tydligen den 3:e saken, men den kan vi ju blanda in här...



IV. Vi var i Linköping hos våra vänner med ett barn (spontan som alltid). Där hade dom införskaffat Nintendo Wii och Wii Fit (för er som inte sett reklamen är det ett program/spel där man tränar kroppen med hjälp av en platta som man ska stå och balansera på. den väger en, räknar ut bmi, kollar balansen och man kan sätta upp ett mål på om man vill gå upp/ner i vikt på en speciell tid). Först så trodde jag inte att det skulle funka så bra....men nu, två dagar senare, har jag fortfarande träningsvärk!!! Förutom dom spel som finns i Wii Fit finns det styrketräningsövningar och även yogaposer som man kan utföra, det är riktigt tufft och jobbigt (i alla fall för mig som är otränad). Visst kan man göra dessa övningar utan ett Wii Fit, men jag måste ju säga att det är rätt så motiverande när man kan få se dom framsteg man gör, inte bara i siffror, utan även grafiskt! Man får uppmuntran och vägledning under själva övningarna oxå, mycket bra helt enkelt! Måste ju erkänna att man blev rätt sugen...

V. Har nu jobbat lite mer än vanligt. Detta har gjort att jag varit hemmifrån 10 dagar på två veckor. Har inte varit bort så mycket på så väldigt länge...käns ganska konstigt, men pengarna behövs ju helt klart...

Well, det är väl höjdpunkterna den sista tiden som jag kommer på nu på rak arm.

- the sour Mr 51

Valborg...?

Valborg märktes knappt för våran del. Vi såg bara folket komma från stranden i Mellbystrand när vi kom allt närmare svärföräldrarnas hus. Men det känns ju inte så viktigt för mig, eller min kära fru, att fira valborg. Så det gjorde oss inte så mycket.

Det visade sig att min käre syssling och granne skulle bege sig ner till Halmstad för en omgång i hangaren, och detta just på valborgsmässoaftonen. Han har tidigare sagt att vi bara skulle säga till när vi ville följa med söder ut, så denna gången passade vi på att få gratis lift 20 mil, det är ju alltid välkommet. Han lämnade oss på Eurostop där vi blev upplockade av svärmor och svärfar.
När vi väl kommit fram var det dags för den lille att äta gröt för andra kvällen.

Första gången han åt fick vi en lång radda av olika grimarser, det var ju alldeles konstigt....smaken....konsistensen.... Vad skulle han göra av alla dom nya upplevelserna?! Hur han än tänkte och resonerade så åt han allt som stoppades i honom, förutom en liten droppe som hamnade på hakan. Han är så duktig våran pojk!

I vilket fall så skulle Matildas äldsta syster komma dit från Stockholm samma dag (som vi inte träffar lika ofta).
Eftersom vi var där kväll - hel dag - förmiddag hade vi det ganska lugnt och skönt. Vi tog oss en liten promenad under, den inte allt för torra, 1:a maj då jag passade på att riva upp lite kaprifoler för att planteras på våran balkong. När vi kom tillbaka till huset var jag, Liam och svärmor och kollade på dom nybyggda husen, som i stort sett ligger på deras bakgård, och sen tog vi en tur i deras trädgård och tittade på diverse plantor och rosor. Tittade också i svärmors stora bok och buskrosor och hittade kanske 3-4 stycken som man gärna hade haft, mem men, det får bli en annan gång.
Förutom dom kaprifoler som plockades på promenaden grävde vi upp en häggmispel och två små andra plantor igår innan vi åkte hem igen. Dessa plantor planterades med ens när vi kom hem. Det tog kanske 2 timmar, men det är ju kul ändå, det blir ju lite grönare och mer liv på det hela.
Testade och plantera tre potatisar också...hoppas det funkar. Satte dom till att börja med i mjölkpaket, men dom ska få det större senare...när vi ordnat med en plats för dom. Vi måste ju hitta plats för våra fem körsbärstomater också. Aja, vi har ju en stor balkong.

Hoppas vi alla får en grön och fin sommar!

- the green Mr 51

Händelsefull helg

Det måste vara en av dom allra mest händelsefulla på länge!

För det första var det hur bra väder som helst hela helgen! Satt ute både lördag och söndag på balkongen och sola. Vi har även gått på varma sköna promenader (som dock gett mig skavsår och en ordentlig blåsa på sidan av foten).

För det andra har vi haft besök varenda dag av helgens tre dagar. På fredagen kom Frida, Moses och deras lilla son, Elias, när dom var på väg ner till Växjö för att hälsa på.

På lördagen kom Håkan och Mariana hit för att grilla lite kycklingfiléer på en engångsgrill som nästan blåste slut innan vi fick grillat... Men men, som den grillmästare han är så löste Håkan biffen. Sedan lärde vi dom vårt nya favorit spel, 10 000! Tack kära syster för detta, vi har i stort sett bara spelat detta sen våran tripp till Sveriges krona.

Idag, söndag, kom Frida, Moses och Elias tillbaka på vägen hem till Linköping igen.

För det tredje fick vi hem ett väldigt bra erbjudande på en bilbarnstol som gäller för 0-25kg (typ 5 år enligt tillverkaren).

För det fjärde inrättade vi en ataljé här i våran lägenhet där vi byggde upp med kuddar framför TV:n som vi täckt med lakan för att ta lite kort på den lille som sedan ska förstoras upp och hängas på väggen! Dom sittande bilderna togs under perioden på 8 minuter, ingen höll i honom och han tippade nästan inte en enda gång, det var bara lite på slutet, så han satt alldeles själv i säkert 6 minuter!

För det femte fick Liam för första gången prova på lite potatismos. Detta endast för att ta dö på spänningen från våran sida så att vi inte påbörjar det innan vi egentligen vill. Vi ville ju se hur han skulle reagera... Han var ganska så skeptisk, trots att han svalde utan att nästan alls spotta ut något. Var ganska kul att se när han inte visste var han skulle ta vägen eller vad han skulle göra med denna nya upplevelse.

Se här själva:

Ha det gott, dröm sött!

- the proud Mr 51

(blir jag trött eller blir jag trött på denna redigerare?? Det blir ju aldrig som man har gjort, fattar inte vadsom är felet med den?!)

Chokladkalas?

Vi kom iväg till den så kallade chokladmässan (Chokladkalaset -08), det var tyvärr lite utav en besvikelse... För det första så var det ganska glest mellan borden och främst var det inte alls mycket choklad att snaska av och ingen chokladfontän heller... Det var inte jättemycket variation, men det som fanns var väldigt gott! Dessutom stod alla besökare som hökar över borden, så man kom ju ändå knappt åt någon choklad. Vid ett bord stod ett par för smakprverna och pratade med någon bakom bordet...tycker dom kunde ha gått lite åt sidan. När jag stod där och väntade kom det en liten flicka på kanske åtta år som väntade på första bästa tillfälle att sträck in handen för att sno åt sig lite choklad....jag kände mig ganska utpekad och såg mig själv i henne, fast aningen mer passiv... Men men, är man beroende så är man....
Dom hade även talat högt om en skulpturtävling...temat var sagoslott. Det var ju en kul idé och snyggt blev det, men dom hade lagt deras "arena" mitt på hokeyrinken, så det var ungefär 1,5 meter av isen som vi åskådare fick gå på. Det var ju inte många sm kunde komma så nära att man såg mästerverken på nära håll, än mindre ta några bra bilder på dom (därför kommer det inte heller några bilder från denna dagen)... Hade kanske vart bättre om vi fått lite mer plats på isen.
Fick i alla fall reda på att det var tredje året dom hade detta...så man kanske inte ska vara så hård...med åren, fler besökare kanske det kommer fler bord och mässan blir större, men det var ju verkligen en riktig miss det där med fontänen...

- the disappointed Mr 51

Dagens bild

Jaha, då har vi varit hos BVC idag där det gjordes en liten läkarkoll på grabben, utöver vikt och mått. Matilda gissade vikten på pricken, han väger numera 6190g, vilket han "egentligen inte ska" göraförrän om ungefär en månad! Så kan det gå... Men han börjar bli allt mer stabil i sina rutiner, vilket är rätt så skönt. det finns mycket med honom som vi är väldigt glada och tacksamma för; att han sover bra, äter bra, gillar barnvagnen, gillar spjälsängen (hyfsat i alla fall), inte är så gnällig bland folk (en väldigt social typ) och dyligt. Men samtidigt är han kanske aningen för social...han vill egentligen inte sova, trots att han sitter som en hösäck och i stort sett sover och speciellt att han vaknar till så fort jag rör mitt täcke på natten.

Idag kom månadens film vi glömde att avbeställa, "Svarta Nejlikan", så vi beslöt oss för att behålla den när den ändå var här. Upptäckte att det är en verklighetsbaserd film, alltid kul med sånt även om dom är en romantisering av den verkliga historien, men men... den handlar tydligen om en svensk diplomat som jobbade i Chile när statskupen mot president Salvador Allende ägde rum 1973, kan ju vara spännande. Denne svenske ambassadör, Harald Edelstam, hade tydligen bistått med smärre heroiska insatser under denna period värd att göra en film av. Den är till och med svenskproducerad men filmad på plats i Chile, tycker jag är lite imponerande. Eller nåt...

Idag fick jag höra något vackert! Det ska tydligen hållas en chokladmässa här i stan! Detta är endast för bra för att vara sant, men den ska vara nu på lördag! Gissa om jag kommer att storkna?! Det kostar 120kr/person och det är det nog alldeles säkert värt det, vi kommer ju äta choklad som är värt mer än det... Hoppas bara att Håkan och Mariana vill hänga med... Och kommer vi iväg kan ni förvänta er bilder på alla mästerverk, dom ska tydligen ha en skulptörtävling...bara dom inte slänger alla resterna, vi skulle ju kunna ta med det hem...

Lev gott...

-the drooling Mr 51

Ibland ställs allting på ända

Vi glömde Liams magdroppar hemma hos svärföräldrarna efter helgens utflykt. Men om det har med sonens skrikande eller ej vet man ju inte...kan ju vara en sån där dag... Det är ju det att han beter sig lite besynnerligt...han är lite bakvänd. Vanligtvis är hans favorit-position ståendes, sittandes kan funka också, men idag har han mått som bäst när han ligger ner, men endast under korta ögonblick här och där. Annars har han sovit nästan hela dagen, men när han inte har sovit så har han ägnat tiden åt att skrika och det spelar ingen roll att man följt rutinen som vi brukar göra för att han ska bli ett lyckligt litet barn. Och något annat som är lite udda är att trots att han skriker blir han tyst och nästan skrattar när man lägger honom på skötbordet, man kan ju bara hoppas på att det är ett igenkännande av välbehag som är i annalkande...
Och vilka röstresurser pojken har sen!!! Det är ju alltid kul för honom att han ska kunna göra sig hörd när han blir äldre, men jag menar...han behöver ju inte slita ut sig redan nu. Även om han bara "pratar" så gör han det ganska så högljutt...det är knappt någon skillnad på hans ljudvolym när det gäller skrik och prat. Och vad han pratar...han är ju nästan aldrig tyst. Undrar just var det kan komma ifrån....

Dags för disk...

- the dishwasher Mr 51

Första resan till mormor...

...för Liams del, that is. Vi kom igår och överraskade, en liten knack på dörren och vi öppnade till två fågelholkar! Alltid lika kul! På vägen ner höll vi på att förirra oss in i småbyar (körde inte den vanliga vägen), men vi fick hjälp att hitta rätt.
Gårdagskvällen gick åt till att orientera om sig, det var riktigt svårt för den lille att koncentrera sig på sina föräldrar utan kollade runt på allt annat (konstigt att han inte fick nackspärr)!

Nu ska här gås vidare...

- the empty-headed Mr 51

Försvann lika snabbt

En "ledig" dag med lite fläng i affärer och sjukhus. Kusin ska fira sin 25-årsdag imorgon som vi ska hjälpa till att förgylla, hoppas bara att Liam också tycker det är kul. Fick höra att det skulle komma andra Rosdalare dit, spännande... Därför var vi ju tvugna att köpa något, som vi inte kan avslöja så här i förväg (man vet ju aldrig om den berörde läser här).
Sen införskaffade vi en liten (tydligen stor) balja för att bada Liam i, den vi har börjar bli lite liten, plus att jag inte riktigt får plats med min arm i den. När vi åkte runt på jakt efter en insåg vi att nästan alla baljor är gjorda för att kvinnan i huset ska bada ungarna, fanns ytterst få där jag fick plats. Till sist köpte vi en från IKEA för hela 59kr, helt okej faktiskt.
Var även in en sväng på ÖB...dom hade ju Kalaspuffar för 10kr förpakningen, oslagbart!!! Det köptes två, räcker ju ingenstans annars...

Vi var som sagt även en sväng till syster yster som var väldigt pigg och glad! Hon var ju helt klart sig själv igen. Trots att hon var sängliggandes verkade hon lite smått rastlös, inte helt konstigt i och för sig. Och det verkar som att dom konstant kortar ner sjukhusvistelsen för henne, nu siktas det redan i nästa vecka, kul kul! Tycker personligen att alla framsteg går väldigt snabbt, mycket snabbare än jag kunde tänka...det är väl positivt?!

Jo, det är ju geggan runt Liams öga som försvann lika snabbt som det kom...just nu är det helt borta, men man vet ju aldrig om det kommer igen. Idag har han varit ganska skrikig, men inte som dom tidigare dagarna, och nu på kvällen gnäller och vrider huvudet fram och tillbaka...typ som att han pratar och är lite halvt missnöjd med läget. Men men, vi får nog kanske ta och köpa den där boken och se vad dom har och säga...vi läser ju inte så jättemycket i denna familj.

Nu ska här kelas med en skrikig typ.
Ha det gott!!

- the cuddly Mr 51

Då var det igång på allvar...

Nu har skolan kommit igång och Matilda får smaka på hemma livet med en liten knodd. Denna vecka har jag varit bort mer än brukligt...ända till halv fem, fem två dagar, brukar ju sluta vid tre-tiden. Har under skoltid fått rapportering om en lite extra gnällig bebis under dom långa dagarna...skönt att man var borta länge konstaterade jag ganska skadeglatt. Trots att han blev lugnare efter jag kom hem var han ganska skrikig överhuvudtaget, vet inte riktigt vad han vill med sitt lilla liv. Han får mat, husrum, kärlek och får droppar av olika slag (även droppar för den tydligen ganska gasiga magen) och ändå är han inte helt nöjd. Funderar på om han är på G och få en släng av den så välkända förkylningen. Och på det hela har han idag börjat bli varig runt ena ögat. När Matilda var på BVC idag sa dom att det kunde bero på för trånga tårkanaler...får bara hoppas på att det inte är ögoninflamation, vi vill ju inte veta av någon hjärnhinneinflamation, om det nu kan leda till det... Dom ljuva stunder där man smälter av hans leende är inte helt frånvarande, men infinner sig inte lika ofta dagar som dessa.

Well well, det börjar bli dags för sängen...det är ju en dag imorgon också!

God natt...

- the a bit frustrated Mr 51

"Vad är det för en dag..."

Dagen har kantats av min älskades stora dag! Inte riktigt blivit som man tänkt, men det funkar ändå....vi har ju Liam numera oxå! Men han har varit på strålande humör nästan hela dagen, han har ju den första friska dagen sen han insjuknade i sin förkylning (äntligen!!)!
Det är ju inte lätt att överraska när man brukar göra allt ihop...och om man dessutom går i skolan och vet att hon sitter hemma och väntar på att jag ska komma hem och hjälpa till med Liam, då vill man inte åka iväg och vara borta i flera timmar för att sedan inte kunna redovisa för varför man blivit så sen. Vi går ju så långa dagar dessutom...men men... Var i alla fall upp och gjorde iordning födelsedags-smörgåstårtan under tidiga morgontimmar (för oss i alla fall, 6-7-tiden). Och Liam ville naturligtvis inte somna om, så det var bara att sätta honom i BabyBjörnen (bärselen) och jobba på, men där somnade han snabbt... Och så skulle det ju skrivas kort med. Visste i alla fall vad jag skulle skriva, skönt! Sen var det bara in och sjunga med Liam i ena armen, kort i handen och smörgåstårtan i den andra handen. Och eftersom Liam var trött och ville sova kunde vi ligga kvar och mysa lite innan vi gick upp. Men naturligtvis dröjde det inte länge förrän han ville komma upp och umgås med resten av familjen. Han var i alla fall glad och log mycket, alltid trevligt!
Matilda tog sen med sig Liam för att hämta posten, och där fanns det överraskningar. En overall till Liam som vi beställt av mormor (konstigt nog var det halva reapriset där ner, men fullpris här i storstan...). Dessutom kom ett mycket oväntat brev från faster Gunilla, hon har ju satt upp en lista på släktens födelsedagar, mail, adresser, nummer etc etc. Kul kul!
Så var det ju dags för föräldrargruppen när det var fint väder med solksken och typ 5 plusgrader...härligt vårväder. men planerna med att gå ut på stan och fika (på grund av lite tårtproblem) blev förstörda när vädret växlade om till mulet, ruggigt och nästan spöregn....just our luck! Så vi fick bli kvar hemma, men handlade in lite för att göra en varm smörgåstårta på tacos, riktigt god! Och här sitter vi nu och Matilda längtar efter den utlovade fotmassagen....hur ska detta gå...?

Imorgon kommer päronen ner för att hälsa på syster och hjälpa till med att ta hand om barnbarnen, får se till att träffas...antagligen på sjukhuset.

Ha det gott och sov väl inatt!!!

- the one and only Mr 51

Syster...

Vi var idag och hälsade på på sjukhuset, vi kom lägligt till flytten till ortopeden. Det är för mig ett under att det i stort sett inte blev mer än skelletskador i den hastigheten! Jag tackar Gud för att det inte blev värre!
När vi kom dit var hon vaken och hyfsat pigg och i gott mod, vilket även Andreas va. Vi är väl alla medvetna om att det kunde ha gått så mycket värre... Hon blev väldigt trött av att prata, men det är ju inte så himla konstigt... Trots det var det samma vanliga Lotta med glimten i ögat och som gärna ville prata. Vi stannade inte så länge, men tillräckligt....man får ta det lite lugnt så här i början. Som väl är bor vi ju närheten så att man kan komma och hälsa på lite oftare.

Alla tänker vi på, och ber för dom!

Vi vill ju även passa på att gratulera brodern och Linda till den tillkommande!!!

Fick även rådet att skriva om föräldrarskapet....och det kanske jag ska göra, det är ju trots allt det som upptar den största delen av mitt liv!

Så här när det har gått 5 veckor och 3 dagar har det gått lite upp och ner...mest med självaste Liam. Han är för det mesta en väldigt "snäll" bäbis som är lugn och sover nätterna igenom med kanske 2-3 uppvaknanden. Vi räknar nog 4-tiden och 8-tiden som två gånger på en natt, eftersom vi lägger oss och somnar oftast om efter 8-maten... =) Sen sover han vidare till 10-10.30. det tycker vi är ganska överkomligt. Han har under denna tid hållt oss vakna 3-4 gånger och sovit en hel natt utan att vakna en gång. Han har även vart förkyld större delen av sitt lilla liv... det är ganska jobbigt eftersom han är lite extra gnällig vissa dagar, och vissa nätter sover han väldigt oroligt. Vi fick veta på vårt första besök hos barnakuten att dom små endast andas genom deras näsa, vilket gör att en förkylning är extra jobbig för dom. Som sagt var vi inne på barnakuten efter ett samtal med dom. Dom ville nog att vi skulle komma in mest för att se om det var en släng av RS-viruset han hade fått, men icke. Och all denna hysteri kring RS verkar ju totalt obefogad! Läkaren sa att dom lägger in högst 1 barn av hundra med RS-viruset, resten får åka hem. Lite drygt en vecka senare åkte vi in igen med Liam till akuten, denna gång för att han blivit värre och fått väldigt mycket slem i halsen och även blivit väldigt hes och dåsig. Han sov i stort sett tre dygn i streck, men när Liam inne på akuten fick en Alvedon i stolpillerformat blev han sitt gamla jag (vilket egetnligen inte är så gammalt), det var som att han blivit drogad, och vi fick en flaska med oss hem. Och igår var vi tvugna att ge honm en liten dos flytande Alvedon för att han skulle kunna koppla bort infektionen och somna, han sov rätt så oroligt, men har däremot vart sig själv hela dagen idag med många leenden.

- the proud Mr 51

Lite mer av Liam