Då var det igång på allvar...

Nu har skolan kommit igång och Matilda får smaka på hemma livet med en liten knodd. Denna vecka har jag varit bort mer än brukligt...ända till halv fem, fem två dagar, brukar ju sluta vid tre-tiden. Har under skoltid fått rapportering om en lite extra gnällig bebis under dom långa dagarna...skönt att man var borta länge konstaterade jag ganska skadeglatt. Trots att han blev lugnare efter jag kom hem var han ganska skrikig överhuvudtaget, vet inte riktigt vad han vill med sitt lilla liv. Han får mat, husrum, kärlek och får droppar av olika slag (även droppar för den tydligen ganska gasiga magen) och ändå är han inte helt nöjd. Funderar på om han är på G och få en släng av den så välkända förkylningen. Och på det hela har han idag börjat bli varig runt ena ögat. När Matilda var på BVC idag sa dom att det kunde bero på för trånga tårkanaler...får bara hoppas på att det inte är ögoninflamation, vi vill ju inte veta av någon hjärnhinneinflamation, om det nu kan leda till det... Dom ljuva stunder där man smälter av hans leende är inte helt frånvarande, men infinner sig inte lika ofta dagar som dessa.

Well well, det börjar bli dags för sängen...det är ju en dag imorgon också!

God natt...

- the a bit frustrated Mr 51

"Vad är det för en dag..."

Dagen har kantats av min älskades stora dag! Inte riktigt blivit som man tänkt, men det funkar ändå....vi har ju Liam numera oxå! Men han har varit på strålande humör nästan hela dagen, han har ju den första friska dagen sen han insjuknade i sin förkylning (äntligen!!)!
Det är ju inte lätt att överraska när man brukar göra allt ihop...och om man dessutom går i skolan och vet att hon sitter hemma och väntar på att jag ska komma hem och hjälpa till med Liam, då vill man inte åka iväg och vara borta i flera timmar för att sedan inte kunna redovisa för varför man blivit så sen. Vi går ju så långa dagar dessutom...men men... Var i alla fall upp och gjorde iordning födelsedags-smörgåstårtan under tidiga morgontimmar (för oss i alla fall, 6-7-tiden). Och Liam ville naturligtvis inte somna om, så det var bara att sätta honom i BabyBjörnen (bärselen) och jobba på, men där somnade han snabbt... Och så skulle det ju skrivas kort med. Visste i alla fall vad jag skulle skriva, skönt! Sen var det bara in och sjunga med Liam i ena armen, kort i handen och smörgåstårtan i den andra handen. Och eftersom Liam var trött och ville sova kunde vi ligga kvar och mysa lite innan vi gick upp. Men naturligtvis dröjde det inte länge förrän han ville komma upp och umgås med resten av familjen. Han var i alla fall glad och log mycket, alltid trevligt!
Matilda tog sen med sig Liam för att hämta posten, och där fanns det överraskningar. En overall till Liam som vi beställt av mormor (konstigt nog var det halva reapriset där ner, men fullpris här i storstan...). Dessutom kom ett mycket oväntat brev från faster Gunilla, hon har ju satt upp en lista på släktens födelsedagar, mail, adresser, nummer etc etc. Kul kul!
Så var det ju dags för föräldrargruppen när det var fint väder med solksken och typ 5 plusgrader...härligt vårväder. men planerna med att gå ut på stan och fika (på grund av lite tårtproblem) blev förstörda när vädret växlade om till mulet, ruggigt och nästan spöregn....just our luck! Så vi fick bli kvar hemma, men handlade in lite för att göra en varm smörgåstårta på tacos, riktigt god! Och här sitter vi nu och Matilda längtar efter den utlovade fotmassagen....hur ska detta gå...?

Imorgon kommer päronen ner för att hälsa på syster och hjälpa till med att ta hand om barnbarnen, får se till att träffas...antagligen på sjukhuset.

Ha det gott och sov väl inatt!!!

- the one and only Mr 51

Syster...

Vi var idag och hälsade på på sjukhuset, vi kom lägligt till flytten till ortopeden. Det är för mig ett under att det i stort sett inte blev mer än skelletskador i den hastigheten! Jag tackar Gud för att det inte blev värre!
När vi kom dit var hon vaken och hyfsat pigg och i gott mod, vilket även Andreas va. Vi är väl alla medvetna om att det kunde ha gått så mycket värre... Hon blev väldigt trött av att prata, men det är ju inte så himla konstigt... Trots det var det samma vanliga Lotta med glimten i ögat och som gärna ville prata. Vi stannade inte så länge, men tillräckligt....man får ta det lite lugnt så här i början. Som väl är bor vi ju närheten så att man kan komma och hälsa på lite oftare.

Alla tänker vi på, och ber för dom!

Vi vill ju även passa på att gratulera brodern och Linda till den tillkommande!!!

Fick även rådet att skriva om föräldrarskapet....och det kanske jag ska göra, det är ju trots allt det som upptar den största delen av mitt liv!

Så här när det har gått 5 veckor och 3 dagar har det gått lite upp och ner...mest med självaste Liam. Han är för det mesta en väldigt "snäll" bäbis som är lugn och sover nätterna igenom med kanske 2-3 uppvaknanden. Vi räknar nog 4-tiden och 8-tiden som två gånger på en natt, eftersom vi lägger oss och somnar oftast om efter 8-maten... =) Sen sover han vidare till 10-10.30. det tycker vi är ganska överkomligt. Han har under denna tid hållt oss vakna 3-4 gånger och sovit en hel natt utan att vakna en gång. Han har även vart förkyld större delen av sitt lilla liv... det är ganska jobbigt eftersom han är lite extra gnällig vissa dagar, och vissa nätter sover han väldigt oroligt. Vi fick veta på vårt första besök hos barnakuten att dom små endast andas genom deras näsa, vilket gör att en förkylning är extra jobbig för dom. Som sagt var vi inne på barnakuten efter ett samtal med dom. Dom ville nog att vi skulle komma in mest för att se om det var en släng av RS-viruset han hade fått, men icke. Och all denna hysteri kring RS verkar ju totalt obefogad! Läkaren sa att dom lägger in högst 1 barn av hundra med RS-viruset, resten får åka hem. Lite drygt en vecka senare åkte vi in igen med Liam till akuten, denna gång för att han blivit värre och fått väldigt mycket slem i halsen och även blivit väldigt hes och dåsig. Han sov i stort sett tre dygn i streck, men när Liam inne på akuten fick en Alvedon i stolpillerformat blev han sitt gamla jag (vilket egetnligen inte är så gammalt), det var som att han blivit drogad, och vi fick en flaska med oss hem. Och igår var vi tvugna att ge honm en liten dos flytande Alvedon för att han skulle kunna koppla bort infektionen och somna, han sov rätt så oroligt, men har däremot vart sig själv hela dagen idag med många leenden.

- the proud Mr 51

Lite mer av Liam