Spännande tider

Gårdagen var full av flängandes hit och dit!
På morgonen kom jag lite sent till bussen som skulle ta mig ner för backen, så de var bara att traska och hoppas på att man skulle hinna ner för backen innan bussen till Kortebo gick (för övrigt så började vi lektionen 08.00), men jag hann!
Jag skulle dock bara vara där ute under två lektioner för att hinna med en liten tripp in till stan vid 10-tiden för att sedan åka tillbaka till Kortebo vid 11-tiden (missade bussen ner och gick även denna gång hela backen) för resten av dagen (slutade vid 15.00).

Kl. 18.00 hade jag min tid hos själavårdaren jag går till, men innan dess hade jag ringt den nyinflyttade sysslingen för att se om han anlänt. Det hade han, så vi gick hem till honom för att inspektera lite först.
Missade dock första bussen ner till stan, men hade tid till att ta den andra.
När jag kommer ner ser jag att det står en massa finklätt folk utanför den nya biografen med "röda mattan" utrullad. Aldrig sett dess like...
Men sen var det bara att åka hem och koppla av för kvällen...kom väl hem vid 19.15, typ.

I morse skulle jag hinna med bussen till skolan hade jag tänkt, en ack icke...så det var bara till att gå ännu en gång. Och denna gång hade jag utvecklat lite träningsvärk från gårdagen. Det kändes riktigt jobbigt att gå ner, det gjorde ont på framsidan av smalbenen... Men när jag kmmit så pass långt att jag ser vägen ja ska åka på och kan ana busshållpatsen ser jag alla dom olika bussarna åka förbi...det handlade ju bara o några minuter, mycket jobbigt!
Väl framme vid hållpatsen står där en man, som jag efter lite frågor inser också ska till Kortebo. Vi pratar liet om bussarna och inser det faktum att vi får vänta en halvtimma på nästa buss, det var bara en kvart kvar till lektion. Under tiden ser jag tre bilar med klasskompisar som åker förbi och vinkar lite glatt utan att veta att vi missat bussen. Lite jobbigt att inte kunna frambringa denna information till dom så att dom stannar. Men efter några minuter kmmer en bil från det hållet vi ska mot och gör en "göteborgare" i den stora T-korsningen för att komma till oss och fråga om i ville ha skjuts. Dessa män var inga jag kände igen, men min kompanjon pratade med dom väldigt igenkännande på arabiska. I bilen pratade dom livligt och min kompanjon klappar föraren vänligt på axeln under färden ända fram till Kortebos parkering. Efter dom stannat bilen, stängt av den och klivit ur för att ta farväl och vi gått en bit frågar jag lite lätt:

-"Kände du dom där?"
-"Nej.", får jag då till svar!

När dom pratat i bilen hade dom frågat varandra varifrån dom kom och vilka städer och dyligt. Men det kunde ju aldrig jag förstå. Menanledningen till att dom kokm och plocka upp oss var att dom tyckte min kompanjon såg ut att komma från samma land som dom, vilket han också gjorde.

Härligt med lite kulturkrock mitt i den svenska stela vardagen!

- the amazed Mr 51